Så är jag tillbaka!
I seriens sista match mötte vi Nynäs. Det blev, symptomatiskt för den här säsongen, ytterligare en förlust med 7-2. Vi skapar ändå fler målchanser än vad vi kanske gjort i någon tidigare match. Med lite bättre effektivitet hade det blivit en jämnare match även på resultattavlan. När jag summerar säsongen landar vi på tre vinster, en oavgjord och 14 förluster. Det kan vi såklart inte vara nöjda med. Ser man till utvecklingskurvan för enskilda spelare och laget som enhet pekar den dock stadigt uppåt. På träningarna under våren har man kunnat ana att något är på väg att hända.
Sollentuna Vårcup.
Nya lag vi inte spelat mot tidigare men sett till deras placeringar i sina serier misstänkte jag att det skulle bli tufft för oss. Jag hoppades på en kul helg för laget men var förberedd på många peppande tal i omklädningsrummet efter hedersamma förluster. Först ut var ett av två Sollentunalag. Som artiga gäster bjöd vi värdföreningen på tre mål. Trots det stod vi som något ovana vinnare när slutsignalen ljöd. Siffrorna skrevs till 7-5. Näst på tur var det på pappret bättre Sollentunalaget. Nu var det slut på artigheterna och vi står upp riktigt bra i försvaret. De mål de gör får de jobba för. Det blir en jämn match men Sollentuna drar till sist det längsta strået och vinner med 6-5. Vi vänder hemåt för lite rast/vila. Först ut på söndag står Vallentuna. De har tagit full pott hittills. Några av lagets tongivande spelare har förhinder och är inte med under söndagen. Men de som är där kliver fram och spelar sitt bästa och det är riktigt bra. 3-3 mot Vallentuna och vi är första lag som tar poäng av de. Näst på tur, Danderyd. Det blir en till jämn och välspelad match men nu får vi dra det där berömda strået, vinst 4-3. Två vinster, en oavgjord och en förlust räcker till en tredjeplats i tabellen och därmed en bronsmatch mot fyran Danderyd. I bronsmatchen orkar vi inte riktigt komma upp i den intensitet och fart vi haft tidigare (att rulla på två femmor blir för tufft). Danderyd vinner till slut med 4-2. Lite surt att förlora matchen om bronspokalen men de hängande huvudena i omklädningsrummet efter matchen visar på rätt inställning hos killarna. För oss tränare fick vi den här helgen se hur det vi känt på träningarna under våren materialisera sig på match. Spelarna och laget lyfte sig till en ny nivå. En nivå vi ska stanna på för att ta avstamp mot ännu högre höjder. Förhoppningsvis redan under Älvsjöcupen.
/Love