Vi studsade tillbaka efter premiären men det satt ganska långt inne. Vi tar ledningen lite turligt. Vi bjuder dock väluppfostrat tillbaka med ett för snällt försvarsarbete, 1-1 efter 1:a. Vi spelar upp oss i andra och misstagen och slarven blir färre. När vi gör det vi ska med kvalité har inte Duvbo mycket att komma med. Men våra misstag fortsätter att kosta och Duvbo leder med 3-2 inför sista. Här visar grabbarna att de växt mentalt från förra säsongen. De går ut och gör det vi pratar om i periodpaus och vi vinner tredje period med 2-1 och slutsiffrorna skrivs till 4-4. Att kvitteringen kommer efter en Timeout  från min sida (med instruktioner om slutforcering) i slutminuterna gör inte saken sämre.

En match där vi börjar lite skakigt men spelar upp oss period för period. Nästa vecka tar vi vid där vi slutade den här matchen.

Så var säsongen igång med hemmapremiär mot Täby.
Tyvärr inledde vi med en riktig platt-match. Det spel vi presterat under Sollentunacupen och Bäst i stan var vi inte riktigt nära av mot Täby. För slutresultatet, 2-8, har vi bara oss själva att skylla. Samtliga baklängesmål beror på egna misstag. Det är framförallt bolltapp i helt fel lägen och förlorade man-mandueller som ställer till det för oss. Vi spelar helt enkelt lite för naivt sett till motståndet vi möter. På den positiva sidan finns ändå att vi bitvis lyckas få till ett ok anfallsspel. Vi gör ändå två mål och har bud på ett par baljor till. I försvarsspelet ligger vi mestadels rätt men här måste vi bli betydligt tuffare och aggressivare. Nu är det vårt anfallsspel vi måste fokusera på och framförallt våra uppspel. Det är misslyckade uppspel som orsakar de flesta baklängesmålen. MEN, vi har något bra på gång den här säsongen och alla vet vad vi behöver göra för att få ut potentialen som finns i laget även på match.

/Love

Så var ännu en säsong till ända och det är dags för lite reflektion över det som varit. Resultatmässigt har det fortsatt gått trögt men som vanligt är det inget som bekymrar oss nämnvärt. När grabbarna var sådär 10,11 år satte jag mig och funderade var det här laget skulle befinna sig när de hunnit bli 16. Sett till målbilden jag då satte befinner vi oss där vi ska vara. Matcherna där vi är chanslösa har blivit allt färre och de där vi spelar jämnt, även mot bra motstånd, blir stadigt fler. Jag upphörs heller aldrig att förvånas över grabbarnas tålamod och förståelse för att alla i laget utvecklas olika snabbt. Priset vi betalar är att vi kanske inte vinner så mycket just nu men belöningen är att vi gör den här resan som ett lag där alla accepteras och trivs. På våra spelarmöten lyfts alltid lagsammanhållningen fram som vår stora styrka.

Att vi i år, genom samarbetet med P12 Blå, kunnat ha med lag i A-, B- och C-serien har gett många positiva effekter. Att få chansen att spela matcher på en nivå som stämmer med var man just nu befinner sig har visat sig gynnsamt för alla. Killar som inte riktigt vågat ta för sig i B-serien har klivit fram och deltagit på ett helt annat sätt i C-serien. A-serien har i mångt och mycket fungerat som en ögonöppnare att ingen i laget är fullärd. Alla, även de som hunnit längst, har mycket kvar att lära. Då är det tur att vi har några år kvar på röd nivå där ledorden från förbundet är ”Träna för att träna”. Om vi fortsätter på den inslagna vägen kommer alla i laget vara redo när det är dags att kliva upp på svart nivå - "Träna för att tävla”. Så redan innan sista träningen innan sommaruppehållet är genomförd kan jag bara konstatera att jag redan längtar efter augusti då det är dags att dra igång igen. 

/Love